De lier imod jul 

Ei julehistorie frå gamledagar på skånsk:

Meed tilia pau mårrenen lant engan de va jusasett. O hin håle säl knabbt hade o fåd pau si håssorna, rev di lived au grisen, o slajtaren fekk stikkessyben, såm ble många engan den dan va te änna for hannåm. Gaurafålked hadde vad vagna fiere timma dinne dan, vanned i tvättegrydan va skållanes hitt lant engan slajtaren hadde synts te. Sau skålle de va o sau va de nokk pau di fleste ställen den karen skålle te.

De ble en faseli röra den dan, dar va meed såm skålle sködas åm, ja sau meed sau den dan knabbt räkkte te, pau många ställen fekk di ta bå kvällen o natten te hjälp. Når den varsta piskatågan va över pau mårrenen, va de kvengornas tur o ta  över de hela. Tvau hjälpekvengor skålle va dar hela dan for o hjälpa mor. De allra fåsste di jore di harnade tvau, va ad di slabba i si en faseli massa kaffe, såm di drakk ifrau tefaded pau såkkerbid, de hörde liasåm te, udan o bäla i si kaffe jekk de ju ente.

I bårjan hållt di te ude i brögghused o fekk ivaj de räliaste. Sin ble hela köked fullt, madabored o vasken åsse, ja överallt va de sau fullt me skrälle au allt såm hörde slajten te. Vi glötta fekk ente va i köked o absolut ente röra ve nåed såm hadde me ditta o jöra. Fåsst vi sau väl vesste ad ditta va bårjan te julen, me allt de rolia dar hörde den höjtiden te. Ditta va dau ente ett dogg rolitt nä de va tråged tökkte vi, o hår vi än va sau nokk va vi i vajen.

De bästa me julen de va sälaste jalattan, o hadde en letta tur sau kånne en fau en julklapp, fåsst rent säkkert va de ju ente, sånnt va ente sau vanlitt. Män nåd såm va bra o såm vi fekk va me åm, de va når mor bagte julakagorna. 0 hadde vi räkkti tur, fåsst de tökkte ente mor,va når hon svedde en hel plaut me kagor, di fekk vi eda åpp me en gauenes gång, ad di va letta svårta i kåntorna jore voss glötta engenteng di va lilaväl goa tökkte vi.

Dan for slajten åm väred va nåd sau när, agte vi ud elles fekk vi hålla te i kammaren o dar va ente sau meed o jöra, tössta skålle vi åsse va, skramlaned o snakkaned sto kvengorna säl for. Vi ble holians sau kvekt trätta pau o sedda tössta enge i kammaren, sau vi smö voss ud o väkk ifrau röran darenge. De hadde frösed letta pau natten onånna smau snyflengor dala sajta nör.

Dar ude pau gauren hängde grisen pau en stie me ett vitt skönke över si, de va bara for ad fula o anned otöj skålle hålla si väkk o lämna den ifre. Vi glötta tökkte de va skönt o kåmma ud o väkk ifrau all röran dar enge, o har ude va vi ente i vajen for nån, vi kånne jöra de vi säl velle.

Ude bag jösselstakken hadde pissekårran frösed te for fåsste gången pau dinne vinterkånten. De va nåd nytt o rolitt ad fau slau kane pau den o sau hadde vi nåd o jöra o va ente i vajen häller. Vi hadde meed rolitt, to fart en bid darifrau o sin smällde vi tåfflorna i o agte ivaj en bra bid. De va nåd nytt o rolitt sau länge de nu vara, ente begreb vi ad isen ble tönnare ju mer vi agte pau den.

Rätt va de va sau sto vi nöre i stårjan me tåfflor o allt nästan änna åpp imod knäna, tvi fi for hondan. Vi hadde väl skreged o tjoad letta når vi agte kane, män når de ble tösst dar ude ifrau, kåm nån ud for o se va dar sto pau. Eng agte vi o de fortare än kvekt, au me tåfflor o håssor, såm me en gång agte i de varma vanned såm va över. De lutta ju ente prasiss gått åm voss, de kånne dau engen tökka. Frösna va vi åsse, sau vi fekk sedda framfor kakkelonen o varma voss i all röran, varmt o gått va dar framfor onen såm nästan va gload au allt tjölnaned.

Di hadde prasiss kokt svinahoeded, kvengorna hållt pau me o lägga prässesöltan i ett stort vitt nytvättad töjstökke, såm di sin vira ihoba åm  de hela, la en åpponörvänd tallrik över söltan me en stor tång sten åvanpau. Vi fekk ente bara sedda dar, nåd skålle vi sköda, sau mor leda fram var sin gammal o skänd madakniv te voss, me dåm skålle vi skraba pölsepengana rena ifrau bark o anned såm kånne va dar pau dåm. Di harnade pölsepengana va meed vektia, kvingorna satte en i var änne pau kårvarna, sau di skålle kånna hålla tätt.

Pau höstakånten ette fåssta nattafrösten, bruga mor o far gau nörad järed te, dar slånnen o annad båskahie vöjste stora o höja, mor plåkka di frösne bären såm sin ble te goer saft, fåsst ente alla aur, mor tökkte dar jekk åd for meed au de dyra såkkred, far skar au di vassaste peggarna, de va di såm sin ble te pölsepenga.

De va ente ett dogg rolitt me de harnade skrabaned pau pölsepengana, män mor trösta voss me ad når vi va färia, skålle vi fau nystekta bloplätta me krösenamos te. Jo de va ju allti nåd att se frammad imod ette allt elende såm aganed pau kårran hadde ställt te me.

O sau fekk vi åsse tänka frammad pau all den goa maden såm skålle kåmma o ad snart va julen har. Bara ded kånne fau vem såm hällst o kåmma ifrau tänkaned pau allt de trågna, o bara tänka pau de glaa såm snart skålle knabba pau dårren når julen kåm.

Artikeln är hämtad från Byahornet Nr 5 2001 (Årgång 60). Denna tidskrift skall ha all eloge för dess arbete att dokumentera det skånska språket. Prenumeration rekommenderas: Byahornet Skånes Fagerhult Tel 0433-500 80.

Interessert i Skåne og skånsk språk?

Stiftelsen Skånsk Framtid - Box 93 - S-240 30 Marieholm . Heimeside: http://www.scania.org - E-post: ssf@scania.org

Skånsk språk: www.scanianinstitute.edu 

Lagt ut på nettet 9.2. 2002